^^

Så, ett par dyngsura skor och 35 myggbett senare är jag äntligen hemma från våran kick of hell! Kan nog med säkerhet säga att detta har varit min värsta upplevelse hitills. Jag hade någorlunda förhoppningar om att det faktiskt kunde bli kul, men icke sa nicke. Ser för tillfället ut som om jag lider av böldpest, kan inte ens räkna myggbetten i pannan men uppskatttar att dom minst är uppe i 25, och inget skämt åsido där inte. Är på gränsen att börja grina konstant, kan inte se mig i spegeln, överväger att inte lämna lägenheten imorn. Tack Jensen Gymnasium!

Så, låt åt ta historien från dess början. Allt började rätt bra vid slussen där vår käre skola abonnerat en buss åt oss som skulle skjutsa oss utan stopp ut till björnö. So far so good, bussresan var mysig, jag och Amanda gick igång på Kapten Röd, och våra röster skvalade genom bussen till "Kalakalaka", sedan tog Tobbes lite större ipodhögtalare över och reggae vankades. Sen var det dags att gå av bussen, och man skulle kunna säga att det var där helvetet började. Det regnade, och inte sådana stora droppar utan små, nästan omärkbara, sådana som blöter ner än utan att man märker det. Så där gick vi, på en lerig väg och försökte hålla humöret uppe, fötterna värkte redan och ryggsäcken vägde bly. I och med en förvirring bland lärarna så gick vi fel ett antal gånger, och när vi kom fram till platsen där vi skulle vara så var den dubbelbokad, så vi fick snällt vandra tillbaka till en mindre äng, med två äckliga utedass. Sen var det dags för tältresning, jag, Maria och Sara fick ett tremannatält som vi smidigt fick upp medan killarna snällt kämpade med sina ^^

Efter det var det dags för mat, Cup Noodles stod på menyn och stormköken var i full gång. Än så länge hade man behärskningen under kontroll och humöret var någorlunda på topp, Amanda var fortfarande pepp och terroriserade alla snällt med sin kamera. Men det var sen allt började. Jag, Sara och Maria vart ombedda att byta tält, till ett tolvmanna-tält, eftersom Jensens policy säger att tjejor och killar inte får sova i samma tält. Så där skulle vi sova, i ett tolvmannatält som såg ut att vara överblivet från andra världskrigets Tyskland, det hade inga dragkedjor eller liknande att försegla ingången med och betyder i detta fall = MYGG OCH KYLA!!!!!
Och inte nog med det, det var inte heller regntätt, vaknade åtskilliga gånger utav gigantiska vattendroppar på diverse delar av kroppen. Och myggen var i full gång med sitt mission att suga allt blod ur lilla Sarah. Och eftersom ansiktet var det enda de kunde komma åt så ser jag nu ut som en alien. Det var ungefär här Sarah började tappa fattningen. Ingen visste vare sig man skulle skratta eller gråta, det slutade med att alla låg och asgarvade åt vårat hopplösa läge. Vi gjorde allt för att sova så vi kunde gå upp och ta första bussen hem, vilket vi också gjorde. Halv sju drog vi, utan de andra, bort de 4 km mot bussen, och sen hem. Jag kan säga en sak och det är att det kommer dröja väääldigt länge innan jag sätter min fot i ett tält igen.

Måste dock skänka ett tack till våran coach och de andra lärarna som ändå trots allt gjorde sitt bästa för att hålla humöret uppe, men nu är det så att jag har problem att hålla mig positiv i sånna här situationer. Aktiviteterna på kvällen var ändå något så lyckade, även om det var då jag vart som blötast. För övrigt så tycker jag Jensen borde lägga ner det här projektet och skona nästa års treor från detta öde.


Nu ska jag gå och smeta in ansiktet med kortisonsalva och antingen gråta eller rulla in huvet i en sjal.


Over and Out
Straight from Hell!


P.S Jensen, jag faxar räkningen för mina plastikoperationer senare. D.S