once upon a time

Sagor... Lyckliga slut, vackra prinsessor och hemska vidunder. Lika mycket saga som verklighet, bara att karaktärerna har bytt skepnad och hoppat ut i den moderna världen. Människor brukar säga att sagor inte existerar, det gör dom, men alla måste inte ha lyckiga slut. Eller så har dom det men vissa stannar inte kvar för att se efter.

Man brukar säga att allt ont för med sig något gott i slutändan, men det mesta goda för också med sig något ont i slutändan. Inget är för evigt, inte ens livet. Till slut hamnar man i graven, är det ett lyckligt slut för alla?
Jag skulle gärna leva några år mer, finns så mycket att se och så mycket man vill göra.
Allt löser sig säger vissa, gör det verkligen det? Försvinner problem för alltid, eller finns dom kvar? Känns som vissa problem aldrig försvinner, som om man springer genom livet bara för att försöka hinna före dem. Ibland känns det som även ifall man tar itu med problemen så stannar dom kvar, eller så kommer ett nytt. Är det inte det ena så är det de andra. Will it never end?


image35


I knew a boy once. A boy who became a man the hard way. And why? Because being different isn´t an option. He had his own way of seeing things, a way that not many understood. It had his price, he sufferd, but still he never did doubt what life had to offer. And then he found his way out of it. Found people that loves him for who he is and not for what he looks like.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0