vad e grejjen!?
Nostalgi.... What´s the deal? Man sitter och längtar tillbaka till sånt som har hänt förr när man istället borde blicka framåt med ett leende. Man har årtionden av lycka framför sig, varför då tänka tillbaka på något som redan varit. Man borde istället glädjas av minnena man har, sakna dom men ändå vilja skapa nya. Varför ska det vara så jävla svårt. Ibland känns andas som en enda kraftansträngning. Folk säger "Lev livet", men det e fan inte lätt alltid, det borde vara en självklarhet. Det fokuseras alldeles för mycket på att hela tiden ha kul, ha kul, ha kul. Såpass mycket att man inte koncentrerar sig på något annat, och vart hamnar man då? I något slags desperat tillstånd där man inte kan sakta ner. Man måste hela tiden vara två steg före resten av världen och alltid vara på gång. Annars räknas det inte. Och en lugn fredagkväll, vad är det?
Men ibland kan jag bara bli så jävla ledsen när jag ser alla andra. Man ska ha så mycket på gång som möjligt, och ju stressigare man har det desto bättre. Det ska vara party 24/7, annars är inte livet värt att leva...?
Men jag kan helt ärligt säga att jag nog föredrar en mysig filmkväll med alla mina vänner före en fest. Fester blir så opersonliga, man har inte tid att prata med någon, och gör man det är dom förmodligen ändå för fulla för att minnas det dagen efter. Helt värdelöst. Sen kommer det självklart dom stunder så man inte känner för att sitta och ha långa konversationer om livet utan faktiskt bara vill dansa och inte bry sig. Men man borde inte försöka pressa fram den här "party-känslan". Bara vara. Helt fri, utan förväntningar och krav. Leva livet helt enkelt.
Over and Out
Straight from Headquarters!
Men ibland kan jag bara bli så jävla ledsen när jag ser alla andra. Man ska ha så mycket på gång som möjligt, och ju stressigare man har det desto bättre. Det ska vara party 24/7, annars är inte livet värt att leva...?
Men jag kan helt ärligt säga att jag nog föredrar en mysig filmkväll med alla mina vänner före en fest. Fester blir så opersonliga, man har inte tid att prata med någon, och gör man det är dom förmodligen ändå för fulla för att minnas det dagen efter. Helt värdelöst. Sen kommer det självklart dom stunder så man inte känner för att sitta och ha långa konversationer om livet utan faktiskt bara vill dansa och inte bry sig. Men man borde inte försöka pressa fram den här "party-känslan". Bara vara. Helt fri, utan förväntningar och krav. Leva livet helt enkelt.
Over and Out
Straight from Headquarters!
Kommentarer
Trackback