Dumma danskar och snö
Ja, det är ungefär det mitt sportlov har bestått av. Det och lite till.
Danskar kan nog vara det mest intressanta folkslag på denna jord om du frågar mig. Man skulle kunna tro att dom har någon slags policy att göra allt fel eller tvärtemot hur det egentligen ska göras. I Sveriges skidorter är det hela tiden ett stående skämt, ungefär som med norrmän. Ser man någon rulla ner för en svart backe med skidorna åt alla håll och stavarna kvar i mitten av backen kommer det automatiskt "Han är säkert dansk".
Och detta baserar jag inte bara på mina egna uppfattningar, råkade faktiskt ut för några intressanta händelser med danskar inblandade under mina dagar i Idre.
Jag bestämde mig en dag för att hyra en snowboard, och att sedan ge mig ut i backen på det värsta självmordsdåd den svenska skidorten någonsin skådat. Jag måste faktiskt ge mig själv lite cred för hur dumma ideér jag faktiskt kan komma på.
Men hur som helst, jag åkte, jag slog mig, och jag gav upp. Beger mig mörbultad och trött ner till skiduthyrningen för att lämna in helvetes brädan och få tillbaka mina kära plankor. Står i kön och stödjer mig på brädan när någon helt plötsligt börjar rycka i den. Inte överdrivet hårt, jag står ju fortfarande upp. Jag vänder mig förvirrat om för att se vem det är som stört min vila och ser till min förvåning en kvinna stå och prata med sin son (antar jag i alla fall) ganska upprört samtidigt som hon rycker irriterat i bindningarna på min bräda. Chockad som jag är får jag inte fram ett ord och ser förstummat på hur hon fortsätter att dra i min bräda lite till, även fast hon ser att jag tittar på henne som jag just sett ett spöke.
Eftersom jag inte är något geni på danska så försöker jag tänka mig ha öronen fulla med gröt och försöka lista ut vad hon säger. Jag förstår efter ett tag att hennes sons bräda tydligen är trasig, och därför står hon av någon smart anledning och rycker i min. Eftersom jag inte sa något tidigare så stänger jag av hennes upprörda danska röst och vänder mig om till tjejen i skidhyran. Chokad och traumatiserad får jag mina skidor och beger mig hemåt.
Och med en pojkvän som är skidlärare får man höra en hel del intressanta historier om danskar som tex har försökt sätta på sig pjäxor med gympa skor på, och någon snubbe som rullade ner för en backe utan varken snowboard boots eller bräda, dom hade nämnligen åkt ner före honom.
Det är ingen riktig skidsemester utan danskar i backarna, So long!
// Live from Aggregat
Danskar kan nog vara det mest intressanta folkslag på denna jord om du frågar mig. Man skulle kunna tro att dom har någon slags policy att göra allt fel eller tvärtemot hur det egentligen ska göras. I Sveriges skidorter är det hela tiden ett stående skämt, ungefär som med norrmän. Ser man någon rulla ner för en svart backe med skidorna åt alla håll och stavarna kvar i mitten av backen kommer det automatiskt "Han är säkert dansk".
Och detta baserar jag inte bara på mina egna uppfattningar, råkade faktiskt ut för några intressanta händelser med danskar inblandade under mina dagar i Idre.
Jag bestämde mig en dag för att hyra en snowboard, och att sedan ge mig ut i backen på det värsta självmordsdåd den svenska skidorten någonsin skådat. Jag måste faktiskt ge mig själv lite cred för hur dumma ideér jag faktiskt kan komma på.
Men hur som helst, jag åkte, jag slog mig, och jag gav upp. Beger mig mörbultad och trött ner till skiduthyrningen för att lämna in helvetes brädan och få tillbaka mina kära plankor. Står i kön och stödjer mig på brädan när någon helt plötsligt börjar rycka i den. Inte överdrivet hårt, jag står ju fortfarande upp. Jag vänder mig förvirrat om för att se vem det är som stört min vila och ser till min förvåning en kvinna stå och prata med sin son (antar jag i alla fall) ganska upprört samtidigt som hon rycker irriterat i bindningarna på min bräda. Chockad som jag är får jag inte fram ett ord och ser förstummat på hur hon fortsätter att dra i min bräda lite till, även fast hon ser att jag tittar på henne som jag just sett ett spöke.
Eftersom jag inte är något geni på danska så försöker jag tänka mig ha öronen fulla med gröt och försöka lista ut vad hon säger. Jag förstår efter ett tag att hennes sons bräda tydligen är trasig, och därför står hon av någon smart anledning och rycker i min. Eftersom jag inte sa något tidigare så stänger jag av hennes upprörda danska röst och vänder mig om till tjejen i skidhyran. Chokad och traumatiserad får jag mina skidor och beger mig hemåt.
Och med en pojkvän som är skidlärare får man höra en hel del intressanta historier om danskar som tex har försökt sätta på sig pjäxor med gympa skor på, och någon snubbe som rullade ner för en backe utan varken snowboard boots eller bräda, dom hade nämnligen åkt ner före honom.
Det är ingen riktig skidsemester utan danskar i backarna, So long!
Man kunde ju önska att detta var jag. Kunde ha varit.... Innan jag träffade backen och slog mig fördärvad!!
// Live from Aggregat
